Illusionisten
John Fowles
Engelsmannen Nicholas Urfe hamnar efter en misslyckad kärlekshistoria som lärare i engelska på den grekiska ön Phraxos. Där kommer han i kontakt med den gåtfulle kosmopoliten Maurice Conchis. Nicholas dras in i en i en rad märkliga händelser och psykologiska experiment som alla behärskas av Conchis – han som är Illusionisten.
John Fowles gigantiska roman utkom först 1966 för att utökas med 250 sidor till utgåvan 1977 som nu utkommer i pocket. Översättning Martin Peterson
P. S Boken avslutas med ett citat på latin
"cras amet qui numquam amavit quique amavit cras amet"
som kan översättas med:
"låt honom som aldrig älskat älska i morgon, och låt också honom som har älskat älska i morgon" (Catullus)
Författare:
John Fowles
Åldersgrupp:
Vuxen
Bindning:
Pocket
Pris:
45
Antal sidor:
780
Genre:
Vuxenromaner
ISBN:
978-91-7221-513-9
Lagerstatus:
Boken finns i lager
Författarinformation
John Robert Fowles (1926-2005)
Välkommen in i John Fowles illusion men se upp för ingen-ting är som det synes vara!
1966 kom The Magus som blev kultförklarad i USA. Romanen nådde Sverige 1968 och då under titeln Mannen som trodde han var Gud. Fowles tyckte att den var hans omognaste verk vilket gjorde att han skrev om den. 1977 kom den slutliga versionen kallad The Magus – A Revised Version, på svenska 1998 med titeln Illusionisten (i översättning av Martin Peterson). Den lär ha varit John Fowles favorit ”på det sättet man tycker om ett handikappat barn mer än ett normalt”.
Fowles föddes i den lilla staden Leigh–on–Sea i England. Tidigt kände han sig kvävd av den konventionella miljön och det akademiska etablissemanget och ville ständigt bort därifrån. Om sin barndom har han sagt: ”Jag har försökt fly sedan dess.” Han var en flitig student och fick ett stipendium till den ansedda pojkskolan Bedford. I Oxford tog han en examen i franska. Här började han intressera sig för de franska existentialisterna såsom Sartre och Camus vars idéer om konformitet och individens fria vilja överensstämde med hans egna.
Efter studierna arbetade Fowles en tid som lärare i Frankrike. Sedan tog han ett livsavgörande beslut. Han tackade ja till en lärartjänst på en privatskola för pojkar på den grekiska ön Spetses. Omgivningen på ön kom sedan att dyka upp i Illusionisten. På ön träffade han sin blivande fru och musa Elisabeth. Beslutet var även viktigt eftersom han tog upp sitt skrivande igen, efter en lång tids uppehåll. Själva skolan tyckte han aldrig riktigt om. Främst för att den påminde honom om Bedford som han beskrev som traditionell och brutal.
Nästa stopp efter Spetses blev England. Där undervisade han samtidigt som han arbetade på manuset till Illusionisten. Det var nu som han började föra omfattande dagboksanteckningar som senare publicerades. John Fowles debuterade 1963 med The Collector, på svenska Samlaren (sv övers 1964). Den handlar om kontoristen och fjärilssamlaren Frederick Clegg som vinner högsta vinst på tipset. Clegg kidnappar en ung kvinna, den konststuderande Miranda. Egentligen är han inte sexuellt intresserad av henne utan vill äga henne, såsom fjärilarna. Fowles växlade stil och ämnen men det finns en röd tråd i hans författarskap; ifrågasättandet av den fria personliga viljan och om och hur ödet styr våra liv. Samlaren är en psykologisk thriller om en sjuk individ som vill äga men inte ge något tillbaka och om huvudpersonernas fysiska och intellektuella kamp med viljan.
I Den franske löjtnantens kvinna (sv övers 1971) tog han åter upp diskussionen om den fria viljan. Eller snarare, har vi något som kallas fri vilja? Eller är det ödet, tiden och historien som styr våra liv? Berättelsen utspelar sig under den viktorianska eran, i alla miljöer och samhällsklasser. Den unge adelsmannen Charles Smithson blir fascinerad av och förälskad i den mystiska, intellektuella och självständiga guvernanten Sarah Woodruff. Hon vägrar anpassa sig efter tidens konventioner och lever ensam och utstött efter rykten om att hon haft en kärleksaffär med en fransk löjtnant. Romanen tar upp ämnen såsom klassfrågor, dubbelmoral, könsroller, frihet och inte minst kärlek. Fowles ställer frågan om människan kan leva fritt trots de sociala, historiska och psykologiska bojor som fängslar henne. Hur mycket är människan beredd att betala för ett ”äkta” liv? Är Sarah en kvinna som lever före sin tid i sin starka strävan att leva ett självständigt liv? Man kan fråga sig var börjar historien och var början den fria viljan? John Fowles var besatt av de här frågorna och alla hans böcker behandlar dem på ett eller annat sätt. Idén till historien fick han i den lilla kuststaden Lyme Regis där han levde från 1966 fram till sin död. I Lyme Regis var han även verksam som curator på museet. Den franske löjtnantens kvinna blev en stor succé. Inte minst filmen med Meryl Streep och Jeremy Irons i huvudrollerna. Filmmanuset skrevs av nobelpristagaren Harold Pinter.
Fowles fjärde roman Daniel Martin (sv övers 1978) är en bildningsroman som tar upp teman som vänskap, kärlek, konsten och meningen med livet. Huvudpersonen är en manusförfattare som bor i det glamorösa Hollywood. Han åker till hemlandet England för att närvara vid en väns begravning. Detta leder till en personlig kris och ifrågasättande av kulturens kommersialisering. I Mantissa (sv övers 1984) diskuterar Fowles konsten och kärleken. Författaren Miles Green vaknar upp på ett sjukhus och upptäcker att han tappat minnet. Kusliga referenser till Fowles eget liv som 1987 drabbades av en hjärnblödning som ledde till att han för en tid tappade förmågan att tala. Även minnet påverkades, men framförallt skrivandet.
Han skrev inte enbart romaner utan även poesi, essäer, noveller, översättningar och förord till andra författares verk.
Illusionisten utspelar sig främst på den grekiska ön Phraxos dit den tjugofemårige Nicholas Urfe flyr för att komma undan en stormig romans med australiensiskan Alison. Han undervisar pojkar i engelska på en privatskola. Hemma i England är Urfe uttråkad, vilsen och vet inte vad han ska göra med sitt liv. Alison vill ha ett seriöst förhållande men Nicholas är inte redo. Så långt börjar romanen som en typisk berättelse om en förvirrad ung man som ger sig ut i världen för att hitta sig själv och finna meningen med livet. Men historien vänder när Nicholas kommer till ön och han möter den gåtfulle kosmopoliten Maurice Conchis. Tristessen finns även på Phraxos och för att undfly den börjar Urfe utforska den vackra omgivningen. Fowles själv älskade att vara ute i naturen och promenera i timmar. Nicholas börjar göra ensamma vandringar och det är under en av dessa som han möter Conchis. Jag vill inte avslöja för mycket för då tar jag hela läsglädjen och spänningen från er. Mannen som trodde han var Gud hette den första versionen på svenska och titeln säger en hel del. Inte minst om författaren John Fowles och hans syn på litteraturen. Är det han som tror att han är Gud när han gör som han vill med sina karaktärer? Eller är det Conchis som tycks ha väntat på Nicholas och kanske är den som fört honom till ön? Hur mycket styr Conchis Nicholas liv? Fowles retas med läsaren och leker kurragömma med honom/henne. Han jämförde Illusionisten med en detektivhistoria. Genom att vilseleda sina läsare fångade han dem.
Romanen tar upp ämnen som var typiska för John Fowles såsom frihet, öde, moral och existentiella frågor. Kvinnorna är viktiga i Nicholas liv. De är manipulativa, sårbara, starka och livsbejakande medan han är återhållsam, förvirrad och rent av feg. Han älskar Alison men vågar inte satsa fullt ut. Samtidigt är han smickrad när hon skriver kärleksbrev till honom. När han möter Julie på ön tror han att han mött den stora kärleken. Men hur ärlig är Julie mot Nicholas? Är hon verkligen den hon utger sig för att vara?
Illusionisten är en spännande men samtidigt hemsk historia om vad det innebär att vara människa och den svåra konsten att hitta sin identitet. Romanen diskuterar även frågan hur mycket fri vilja individen egentligen har. Det är skrämmande som läsare att följa Conchis psykologiska experiment med Nicholas och inte kunna hjälpa honom. Det är svårt att avgöra om Maurice Conchis är ond eller god. Andra frågor som dyker upp är vem styr våra liv? Vi själva? Slumpen? Det är många gånger som jag frågar mig hur Fowles ska ta mig ur alla labyrinter han förvirrar mig in i men han lyckas raffinerat gång på gång.
Efter hjärnblödningen och hustruns död 1990 menar en del att John Fowles tystnade. Många anser att han var värdig Nobelpriset.
Soledad Cartagena
Böcker av John Fowles på svenska
– fråga efter dem i bokhandel och på biblioteket.
Samlaren 1964, Mannen som trodde han var Gud 1968, Den franske löjtnantens kvinna 1971, Ebenholtstornet 1976, Daniel Martin 1978, Mantissa 1984, Ett maskspel 1987.