Kvinnor på ett tåg
Anita Nair
Sex kvinnor råkar hamna i samma kupé på en tågresa genom södra Indien. De börjar samtala. Det är huvudpersonen Akhila som får kvinnorna att berätta om sina liv. Hon behöver lära känna sig själv och resan blir en bildningsresa för henne. Hon vill återfå rätten till sitt liv, äga sitt namn, sin kropp och sin sexualitet som dryga 40-åring, ogift och barnlös.
Anita Nair tecknar en mångstämmig bild av dagens Indien – utifrån ett distinkt kvinnligt perspektiv – och ger med Kvinnor på ett tåg nya perspektiv på den indiska vardagen på 2000-talet. Anita Nair skildrar i sina böcker Indien helt utan exotism. Hon skriver på engelska men vänder sig till en indisk publik. Trots det har Kvinnor på ett tåg getts ut i en mängd länder runt om i världen. På En bok för alla utgavs den första gången 2008. Översättning Thomas Rudvald.
Anita Nair har skrivit en djupt fascinerande roman om en kvinna som hävdar sin rätt till kärlek, och sin rätt att själv definiera villkoren för den, bortom petrifierade familje- och hedersbegrepp.
MAGNUS ERIKSSON, SVD
Författare:
Anita Nair
Åldersgrupp:
Vuxen
Bindning:
Pocket
Pris:
55
Antal sidor:
397
Genre:
Vuxenromaner
ISBN:
978-91-7221-525-2
Lagerstatus:
Boken finns i lager
Författarinformation
Anita Nair
är en ung indisk författare som debuterade med novellsamlingen Satyr of the Subway & Eleven Other Stories 1997. Under tio år har hon sedan åstadkommit åtta romaner och översatts till ett stort antal språk. Bokförlaget Tranan som introducerar utomeuropeiska författare har sedan något år tillbaka sett till att för svenska läsare presentera Kvinnor på ett tåg i Thomas Rudvalds fina översättning. Med En bok för allas utgivning av den sker nu ytterligare spridning av en roman som fått ett varmt mottagande runt om i världen.
I Indien är engelskan ett officiellt och gemensamt språk, men talas bara av fem procent av den indiska befolkningen, kanske för att det upplevs som kolonisatörernas språk. När en författare skriver på engelska uppfattas det negativt, det är en förnekelse av inhemskt språk och traditioner och en flirt med västerländsk publik. För många indiska författare som har engelskan som huvudspråk är situationen alltså inte konfliktfri. Anita Nair skriver på engelska men markerar med eftertryck att hon vänder sig till den indiska allmänheten. Anita Nair föddes i Kerala och bor idag i staden Bangalore i sydvästra Indien. Hon har en akademisk examen i engelska och litteratur och arbetade en tid som journalist, ett yrke som i längden kändes otillfredsställande för henne. Genom diverse ströjobb, bland annat som copywriter på en annonsbyrå, kunde hon försörja sig medan hon sökte utveckla sitt författarskap.
Kvinnor på ett tåg eller Ladies Coupé, som kom 2001, kan liknas vid ett litet skådespel med sex roller. Scenen är en tågkupé avsedd för kvinnliga resanden. Huvudperson är Akhila, fyrtiofem år, statsanställd, ogift, barnlös, men huvudsaklig försörjare för sin mor, syster och hennes barn. Situationen gör henne lika ofri som de övriga gifta kvinnorna i kupén är i sina mer eller mindre påtvingade äktenskap. Akhila gör denna resa från Bangalore till Kanyakumari på Indiens sydspets driven av trötthet, lessnad över sin familjs krav och på att hon själv inte kommer någon vart med sitt liv. Var och en av dessa kvinnor berättar sin historia medan små stationer, städer, byar passerar förbi.
På ett helt självklart vis nämns i romanen indiska maträtter, blommor, kryddor, detaljer ur kvinnornas klädedräkter, lokala och nationella traditioner utan närmare förklaringar. Det får effekten att man kommer indiska kvinnors liv och vardag nära på ett sensuellt, verkligt och omedelbart vis. Här blandas olika kvinnliga erfarenheter, de är visserligen alla i medelåldern och brahminer, av den högsta kasten, men deras liv har gestaltat sig på skilda vis. Gemensamt bär de på en undertryckt vrede över sin underdånighet som kvinna, men det som skiljer dem åt är deras sätt att hantera insikten; här finns stoicism, uppgivenhet, hämndkänslor och, det som utvecklas hos Akhila under påverkan av sina medresenärers berättelser, en allt större målmedvetenhet att ta sig ur sin benägenhet. Här finns också som hos Marikolanthu, ”en ilska som rinner som en lavaström ur henne”. Marikolanthu är den sjätte av de kvinnor som berättar sin historia och som till Akhila säger: ”Jag menar inte att kvinnor är svaga. Kvinnor är starka. Kvinnor kan göra allting lika bra som män. Kvinnor klarar mer än så. Men en kvinna måste söka styrkans källa i sig själv.”
Eva Dahlström